All alright.

Så himla längesen jag skrev ett inlägg, hela 2 minuter sen. Men jag måste bara skriva att låten All alright-Sigur Ros hörs alldeles för lite. Hörde låten i filmen Ondine (vilket är en jättefin film!!) och har haft svårt att sluta lyssna på den sen dess. En aning sorglig låt kanske, men den blir absolut inte sämre efter 10 gånger och heller inte uttjatad. Dessutom spelar Colin Farrell huvudpersonen vilket gör den ännu lite bättre. Massa kärlek till låten och filmen.

I'm not the girl you taking home, I keep dancing on my own.

Jag är i stort sett ingenstans just nu, men jag vet vilka jag kan lita på och vilka som är äkta. Allt från förut kommer tillbaka, sakta men säkert vilket gör mej osäker på det mesta. Men trots allt dethär så är jag glad, för jag har världens bästa kompisar och sveriges mest konstiga klass, men vem vill vara normal?
Även fast ja är glad så känns det någonstans inom mig att allt inte är som det borde. Ingenting är som förut, inte du heller. Förändringar gör mig ingenting, men det här är inte som det ska. Det är en del av mig som är någon annanstans som åker längre och längre bort. Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag bara visste vad som va fel så skulle jag göra allt för att lösa det, men jag har ingen aning nu.
Helgen ska iallafall bli den bästa på länge! Helkväll med sveriges mest knäppa tjejer på torsdag, ridning och fest på fredag, sen ridning lördag (kanske fest?) och söndag ridning. Kan inte bli mycket bättre. Får hoppas planerna håller! Bilder kommer väl isåfall

Om allt var en film, så skulle du snart stå utanför min dörr. Bara stå där och vi båda visste varför.

Det är ingen hemma. Jag vet inte vart någon är och jag har aldrig velat träffa dig så mycket som jag gör nu. Såhär skulle de aldrig vart i en film. Jag har troligen sett alldeles för många amerikanska kärleks komedier ikväll, men det får en att känna sig mer glad. Även fast det inte händer en själv, även fast det inte är verkligt, så är det något som känns lite lättare. Samtidigt biter den där känslan inuti som påminner en om att man inte har vad dom i filmen har. Man är lycklig, man bråkar, man tror inte man ska få varandra men sen plötsligt så förändras allt och man lever lyckliga tillsammans hela livet. Nej, det är inte så det fungerar.
Jag är glad för det jag har, tro mig. Men när man ser dedär som så många andra har så kan man inte hjälpa att det är något som gör ont, som trycker ner dig några centimeter i marken. Dom har någon. Inte en kompis eller ett syskon. Dom har någon. Du har någon. Det skulle varit jag.

saknad

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte ens vad jag håller på med. Jag vet att jag kan kämpa för dej, med du är inte här, du kommer aldrig vara. Jag ser hur du ser på mig, men jag kan inte tyda det. Jag tänker på dig, drömmer om dig, ser dig överallt men du är inte där, inte på riktigt. Alla ord som jag vill viska i ditt öra, så att du förstår hur jag känner, men jag kan inte. Den platsen där jag vill vara är redan upptagen. Nej, jag vet att vi inte känner varandra, utan dig känner jag mig ensam men så fort jag blundar så är du där och du får mig att känna mig lycklig, så som bara du kan.
Jag hör hur regnet försiktigt faller emot fönstret och någonstans därute finns du och hör samma regn falla sakta. Någon sa till mig någongång att kärleken var som en sång, det är olika verser men refrängen är alltid den samma. Det är alltid samma känslor som får dig att le och gråta men inte samma person.
Jag vill vara ingenstans just nu

if eyes could speak

Standing close to me close enough to reach perfect time to tell him
But I can't even put the words together
Bevelizing eyes getting in my disguise
Can't you see me hiding?
What am I afraid of a finding?
I know what I'm thinking
But the words won't come out
If eyes could speak
One look would say everything
About the way you smile,
The way you laugh
The way you dress,
The way your beauty leaves me breathless
If eyes could speak
I wouldn't have to talk
Here we go again trying to pretend My hand is steady
The way he looks tonight isn't helping
Vision's getting blur gotta calm my nerves, it's now or never
There's only one way to the answer
I know what to tell him
But the words won't come out
If eyes could speak
One look would say everything
About the way you smile,
The way you laugh
The way you dress,
The way your beauty leaves me breathless
If eyes could speak
I wouldn't have to talk
Maybe I can finally care of us
Finally get the nervous people mind
And tell you the things I can't say
And baby I would look into your eyes
And maybe you will finally realize
Words are just words anyway
If eyes could speak
One look would say everything
About the way you smile,
The way you laugh
The way you dress,
The way your beauty leaves me breathless
If eyes could speak
I wouldn't have to talk
I tell you all about
The way you smile,
The way you laugh
The way you dress,
The way your beauty leaves me breathless
If eyes could speak
I wouldn't have to talk

man vet inte vad man har förrns man förlorat det

Har du någon gång gjort ett så stort misstag som du inte kan göra någonting åt. Man vet att skuldkänslorna alltid kommer ligga och göra ont någonstans inom dig. Jag vet nu hur det känna att ha ingenting. Det är som att försöka ta i något som inte finns. Man sträcker sig efter det och man ser det men man känner det inte. Jag vill inte vara här, aldrig mer. Aldrig har någonting gjort så ont som nu, jag vill bara gräva mej ner flera meter under marken för det är ju där man hamnar till sist iallafall. Och jag har ingenting över marken att leva för, så varför stanna? Lyckas jag inte gräva mig ner vill jag bli liten igen. Det största problemet man hade var att man inte fick den leksak i affären som man ville. Då sårade man aldrig någon, inte mer än att man någon gång råkat kasta sand på nån...
Förlåt hjälper inte, ingenting hjälper. Jag kan bara vänta på att tiden går men ja kommer aldrig bli lika glad, för det finns ingenting som gjort mig så glad som du. Jag börjar le bara av tänka på något vi gjort eller något du sagt. Du är den enda som nästan alltid funnits där och jag svek dig. Jag vet att jag inte ska prata om hur det känns, för det vet du mer. Jag vill bara att allt ska vara över och som det var tidigare och jag skulle aldrig göra om ett misstag som det här igen. Jag skulle aldrig göra om ett misstag nära dig. Jag kan bara hoppas att allt vi varit med om tillsammans, betyder lika mycket för dig som för mig, så det inte är värt att slänga iväg flera års vänskap för det här. Vi har mycket mer än halva vårat liv kvar och lika många roliga ögonblick kvar. Jag vill inte dela dom stunderna med någon annan i hela världen för stunderna med dig är ovärderliga. Jag vet att du vet hur jag känner, jag vet det. Nu är det upp till dig hur mycket ett minne betyder för dig.

att glömma.

Vad gör man när man plötsligt vet att efter en enda kväll kommer allt förändras, men man inte kan säga det till någon och speciellt inte den du vill berätta det mest för? När du inte vet om du får någon respons och om det kommer lösa sig till slut? Vad gör man när en enda handling har slagit dig på marken och du inte kan resa dig igen? Du kan inte göra någonting, bara sitta tyst och se allting passera långsamt, väldigt långsamt. Du har EN tanke, en enda tanke som får ditt hjärta att slå hundra gånger fortare och får dig att vilja springa, bara springa långt bort där tankarna inte får tag på dig. Springa bara för att testa om hjärtat kan slå snabbare. Men snart märker man att det inte är någon skillnad på hjärtslagen och pulsen inte kan nå högre. Man blir tyst, lägger sig ner och blundar. Försöker höra ljudet av vinden i träden men allt man kan höra är sina egna andetag. Du har EN tanke, en enda tanke som antingen först får dig att le, men sedan påminner dig om hur det faktiskt är och får leendet att slockna. Den där handlingen, handlingen som fick dig att reagera blixsnabbt och fick dig att bli varm. Det behöver inte vara en handling som ser något ut för världen, inte alls. Men får dig att le varenda gång den dyker upp framför dina ögon. Men det är bara jag som kan försöka få kraft att kunna slå undan tankarna och inse att jag låter bli att göra något åt allt dethär för någon annan skull, eftersom du vet att just i den här stunden, sitter någon annan och tänker precis likadant. Ingen ser dig, ingen hör dig. Det är okej att gråta.