ensam, orädd och bildlös

Välkommen till landet ingenstans. Här gör vi ingenting och ibland ingenting. Sällskapet består av några älgar som kan gå förbi då och då men även fyra katter som springer och mjauar efter mat fast dom nyss fått. Ganska trevligt sällskap när dom blir tysta och sakta kryper upp i famnen, lägger sig som en boll och kurrar. Annars blir det att släpa täcket ur sängen och placera det mysigt i soffan. Jo jag har det faktiskt ganska intressant här.
I stunden ligger en katt utslagen på golvet (eftersom han är för tjock för att ligga vanligt), en ligger mysigt på en filt och filmen Gladiator rullar på i bakgrunden. Men vem tittar? Nej, inte jag. På sena kvällar i landet ingenstans, när mörkret smugit sig på så bestämmer man sig för att gå (observera ordet GÅ) till kyrkan och tända ljus på en släktings grav. Man lånar med sig grannens hund och börjar sin oändliga resa på många kilometer. För första gången utan att vara det minsta rädd och med ett leende på läpparna går man oberörd även fast vägen slingrar sig genom en skog. Vad det beror på, det vet inte jag. Lycka? Lycka är det iallafall när man kommer hem, småtrött, kall och ser att Josh Groban gästar Skavlan och sjunger finare än någonsin.

Ingen har någonsin kunnat ana hur mycket det faktiskt händer här, nu t.ex. blir det matematik!