Jag skulle kunna skrika åt dig, men gör det inte. Jag skulle kunna gråta över dig, men gör det inte. Jag skulle kunna bara strunta i dig, men det går inte. Jag vet inte vad jag ska göra och förstår varför du gör såhär. Du vet inte hur mycket du kan skapa kaos i hela mitt huvud och radera varenda tanke som inte handlar om dig. Det går inte, jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill säga åt dig att sluta, att låta mig vara så jag för en gång skull på länge kan vara helt glad och slippa tänka på dig, men jag får inte fram ett enda ord av det jag vill säga. Du kan inte unna mig den lyckan, eller hur? Jag tänker på alla fördelar med att vara med dig, och alla nackdelar. Vad jag än får fram så slutar det med att jag mår sämre. Är lite ont värt allting? Kanske inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar